Ingen är perfekt. Vi alla är rätt komiska.

Säga vad man vill om måndagar, men när kvällen är kommen är i alla fall jag nöjd över att kunna varva ner och ta det lugnt. Du vet ibland när man är i en ny sits, ett nytt sammanhang, bland nya människor som man inte riktigt känner. Och så gör man något, av misstag, men som ändå får en att känna sig på så fel plats. Det behöver inte vara något stort. Det kan vara någon detalj som avgör.

Som idag. Jag befinner mig i just den där situationen. Jag vill att det ska rulla på. Att jag ska smälta in. Inte göra någon scen eller skapa ståhej. Jag är i ett litet rum, ett tiotal människor har samlats. Jag är där för att titta på. Jag blir erbjuden te och tackar såklart ja, även om till och med det känns lite i överkant eftersom ingen annan dricker te. Jag tar med tekoppen in i rummet, ställer den på bordet och ska sträcka mig efter en lapp att anteckna på. Just då händer det.

Jag välter tekoppen. Och allt te, två deciliter svämmar över det lilla runda bordet, duken och blomsterarrangemanget. Det flödar ner på golvet och bildar en stor, mörk Earl Grey-pöl. Nej. Det. Händer. Inte. Jag vill sjunka genom golvet. En person springer och hämtar en hushållsrulle och tar den genomvåta duken som droppar och gör golvet ännu blötare. Jag sätter mig och torkar. River av papper. Torkar. River av ännu mer papper. Tar det aldrig slut. Det var väl inte en tekanna jag välte ut? Någon kommer med rengöringssprej (men allvarligt, var det SÅ hemskt?). Jag torkar och torkar och bär ut det våta pappret till köket. När jag kommer tillbaka ser jag att det hade behövts lite mer papper. Golvet är fortfarande blött.

Hade jag varit tio år yngre hade jag skämts ihjäl och tyckt att detta varit så pinsamt. Jag hade låtit händelsen påverkat mig och mina tankar om hur de andra uppfattade mig. Nu vet jag inte om det har med ålder att göra, eller vad det är. Kanske är jag bara en trött småbarnsmamma som inte orkar bry sig? Men visst är det jobbigt när sådant här händer, jag har dock lärt mig att rycka å axlarna och vara medveten om att det där kunde hända vem som helst. Bara situationen i sig är så komisk. Jag vet att dessa människor kommer förknippa mig med andra saker när de vet mer om mig. Jag kommer inte vara hon som välte ut sitt te på golvet. Men hur man än vrider och vänder på det så finns det situationer som inte går som man tänkt. Då gäller det att använda sig av sina tankar och göra något positivt utav det.

Te på golvet eller inte. Jag vet att jag är mänsklig och att det händer även andra då och då, trots att jag inte är där och bevittnar det. Nästa gång jag ska dit så kommer jag att tacka ja till den där tekoppen och dricka den med glädje. Ingen är perfekt och det är en sådan befrielse att tänka så.

Kvällsmat; soygurt med hallon, pumpafrön, solrosfrön och mandlar.