Måltiden. En lugn stund?

Att laga mat är ett stort intresse för mig, samtidigt som det är utvecklande och avkopplande. Dessutom blir det en positiv upplevelse om maten smakar bra. Då kan jag känna mig stolt och nöjd. Men ibland funderar jag över hur jag äter. Det är inte alltid måltidssituationen skapar förutsättningar för att verkligen njuta av maten.

När hela familjen är samlad är det lätt att lägga fokus på att andra ska få i sig mat, snarare än att njuta av sin egen måltid. Och det är inte konstigt. Jag vill att de runt omkring mig ska trivas. Dessutom är det lättare att njuta av maten utan att någon skriker eller är ledsen. Så, först ser jag till att de små får sin mat. Sedan tar jag några tuggor, för att sedan hämta något som saknas på bordet. Någon tappar något på golvet, en annan vill ha mer salt. Inte hinner jag smaka vad maten verkligen smakar, eller?

Mitt i allt ihop är ju måltiden en samlingspunkt. Ett tillfälle där alla sitter ner, samtalar och umgås. Och äter. Visst kan det vara rörigt, speciellt om sällskapet består av små barn. Men om man fysiskt sett hjälper den som har behov av hjälp, men mentalt njuter av matens smaker och dofter så kan jag hinna känna vad jag tycker om maten.

Man får inte glömma bort att mat ska vara roligt också. Att äta med händerna, spilla, smaka på varandras mat och utbyta tankar om maten. Det är det som skapar måltiden. Till middag blev det burritos på sojafärs. En härligt tillåtande rätt som äts med både händer, mun och ögon!